Jag tror…

att min son är den mest jobbiga i hela världen i bland. När han vill ha välling hela tiden så orkar jag ibland inte lyssna på honom. Idag bestämde jag mig för att lyssna på hans anfall och hysteriska skrik för att han ska inte ha välling. När han druckit välling så blir han ett energiknippe som far runt i huset och blir helt oemottaglig för tillsägelser. Jag tror ( eller inbillar mig) att jag vinner på det i längden att ta hans utbrott och bestämma över honom, ta kontrollen, vara pedagogisk. I bland orkar jag inte vara pedagogisk men nu känner jag att jag måste. Nu sitter han lugn i soffan och kollar på bolibompa… ( kanske inte heller så pedagogiskt?). Jag älskar verkligen min son. I natt kom han in och ville sova hos mig, ligga och kramas lite, sedan gick han och la sig i sin säng igen ( blev trångt).
Idag var jag och hälsade på en jättemysig förskola som min dotter ska gå på. Är nu först i kön till Allerum ( känns ju också helt fel att man inte får en plats då eftersom rektorn vet hur jag haft det).
Ja ja man kan ju inte få allt som man vill…