Inte som alla andra

Jag vet att jag inte är som alla andra, jag är unik. Min personlighet passar vissa människor och andra stör sig säkert på mig eller bitar av mig. De människor som står mig nära vet hur jag är men tycker om mig ändå. Jag säger i bland konstiga saker och ibland vet jag inte saker som man kanske skulle veta. Jag säger saker ibland utan att tänka mig för, men efterhand kan det bli ganska roligt. Jag har kort stubin och ska alltid ha rätt tills motsatsen är bevisad. Jag är en tänkare och säger ibland halva meningar. Känner man mig så vet man vad jag menar, annars kan det vara lite svårt att förstå vad det är jag vill ha sagt. Jag kan se skitsur ut men egentligen är jag jätteglad. Jag älskar ärliga människor och är därför alltid ärlig tillbaka ( någon vit lögn ibland kanske dock). Jag kan få världens skrattanfall som ingen kan få stopp på ( var ett tag sedan jag fick det). Jag sätter mig själv i sista hand och ser till att allt annat fungerar först ( det är därför jag alltid äter sist, går upp på nätterna och ger barn välling, vatten, byter blöja) Det som jag säger, messar eller skriver menar jag alltid även om det kan verka konstigt. De människor som jag älskar får höra det. De människor som jag har svårt för kan oftast se det på mig ( himlar med ögonen ibland också).
Jag älskar att planera middagar, läsa och resa. I bland orkar jag inte laga middag, ibland har jag inte läst en bok på ett halvår och ibland har jag inte råd att resa till alla platser som jag vill besöka.
De finns saker som människor kanske inte vet om mig: Jag skriver dikter, jag har spelat piano i sju år, har fyra syskon, ville bli arkeolog, hade jättedåliga betyg i gymnasiet, flyttade hemifrån när jag var 19, vill egentligen bo vid havet och jag vill skriva min bok.
Jag är jag och ingen kan ändra på mig mer än jag själv.
Ibland önskade jag att jag var duktig på någonting som jag inte är bra på men då hade jag ju inte kunnat det jag kan (?? se det blev en konstig mening).
Jag tror i allafall att jag är omtyckt för den jag är och jag tror att alla är glada att jag finns här….

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar